Ekenäs Sparbank – Alvar Aaltos marmorfasad förnyades sten för sten

Nästan 60 år efter att den ursprungliga Carraramarmorn monterades fick fasaden en ny livscykel med Lasamarmor.

  • Arkitekter

    Alvar Aalto 1962–1969 · Kasper Järnefelt 2026

Alvar Aaltos vita marmorfasad

Sparbanksbyggnaden i centrala Ekenäs är ett av Alvar Aaltos mindre kända men arkitektoniskt betydelsefulla verk. Aalto valdes till arkitekt för det nya huvudkontoret år 1962, och byggnaden färdigställdes i slutet av 1960-talet.

Den vita marmorfasaden mot torget blev ett av byggnadens mest karakteristiska uttryck. Fasaden utfördes i italiensk Carraramarmor – flera år innan Aaltos mest kända marmorbyggnad, Finlandiahuset, stod färdig.

Den ursprungliga marmorn hade tjänat byggnaden i över ett halvt sekel. I samband med en omfattande renovering beslutade man att förnya fasaden på ett sätt som skulle bevara Aaltos arkitektoniska idé och samtidigt uppfylla dagens krav på materialets livslängd och tekniska funktion.

Lasa-marmor valdes som nytt material

Till den cirka 320 kvadratmeter stora fasaden valdes vit Lasamarmor från norra Italien.

Valet grundade sig både på marmorns visuella och tekniska egenskaper. Lasamarmor har undersökts ingående för nordiska förhållanden, och samma material valdes även till den förnyade fasaden på Finlandiahuset.

Nordstone har erfarenhet av Lasamarmor från flera finländska fasadprojekt. Kunskap om materialets egenskaper, kombinerad med kompetens inom stenproduktion, infästningsteknik och fasadkonstruktioner, var en central del av projektet i Ekenäs.

Nordstone fungerade i projektet som naturstensexpert och stenleverantör, från materialval till de tekniska detaljerna i den färdiga fasaden.

Fasaden byggdes först digitalt

Innan de nya stenarna tillverkades dokumenterades den befintliga fasaden noggrant. Varje sten fick ett eget nummer, mått och en definierad placering i byggnaden.

Eftersom varje skiva av natursten är unik planerades även den nya fasadens visuella helhet sten för sten.

Vid produktionen i Lasa i Italien skannades de utvalda marmorskivorna och utifrån dem skapades en digital modell av hela fasaden. Med hjälp av modellen kunde projektets arkitekt Kasper Järnefelt studera marmorns nyanser, naturliga ådring och skivornas inbördes förhållande innan stenarna sågades till sina slutliga mått.

Stenarnas placering kunde justeras och ådringens riktning anpassas till byggnadens arkitektur. Järnefelt reste även till Italien för att på plats granska färgtonen på den marmor som skulle användas.